söndag 19 oktober 2014

Göteborg - Istanbul 6 Mot Serbien



Dagen därpå vaknar jag halvsex, utsövd och vid gott mod. Jag befinner mig i staden Baja som bara ligger några mil från den Serbiska gränsen. Jag äter frukost, dricker kaffe och medan jag laddar mobilen vid köksavdelningen passar jag på att skriva lite. Sedan lämnar jag Baja och hamnar snart ute på en smal grusväg som följer parallellt med Donau som dock är skymd av höga träd. Man kan bara ana hur den gröna mamban ringlar sig fram bakom träden. 

Cykelvägen som ledde bort från Baja och där man bara kan ana Donau bakom träden

Cykeln skötte sig bra men det fanns ett litet oroande knix-ljud från högra pedalen som jag inte riktigt visste vad det var för något. Efter en timmes cykling skymtar jag ett par, ett stycke framför mig, en med bar överkropp, den andra i t-shirt och kort byxor. När jag kommer ikapp och hälsar, visar det sig att det är italienaren Corado och hans tioårige son Samuel som är ute på cykelsemester. Vi gör sällskap ett par timmar bort mot Serbiska gränsen. Corado bjuder på enklare lunch för att bli av med sina sista ungerska forints och sedan korsar vi gränsen över till Serbien tillsammans under vilt fotograferande. 
Corado med sonen Samuel strax innan Serbiska gränsen

Här lämnar vi Ungern 

Och här är vi på väg in i Serbien - utanför EU
Nu är vi utanför EU-land och det känns inte helt tryggt. Och efter bara en halvtimme cyklar vi skilda vägar då Corado och Samuel ska över bron till Kroatien. Nu jag ensam. Mina tankar letar genast upp krigsförbrytarna Mladic, Milosovic och Karadic. Och så tänker jag på alla hemskheter som utspelade sig i grannländerna och där Serbien utmålades som storbov. Men det måste ju finnas en och annan snäll serb också? Det är stekhett. Solen står högt på en klarblå himmel och det finns ingen skugga att ta skydd under. Alla husen jag passerar i byarna ser öde ut med igenbommade fönsterluckor. Det finns nästan inte en själ på gatorna. Men så får jag syn på en uppställd skylt och en öppen dörr i hörnet av en gårdslänga. Jag låser fast cykeln extra noga med båda låsen runt en stolpe - fördomen att serber av natur är stygga och kriminella lever högst påtagligt hos mig. Inne i butiken möts jag av två glada kvinnor. Radion spelar blandad popmusik bl.a. Lenny Kravitz och javisst! Såklart att de tar Visa- kort! Annars kan jag alltid betala med euro om jag hellre vill det. Jag känner mig väldigt mycket bättre till mods när jag vinkar, tackar och lämnar de båda kvinnorna i butiken. 

Tjjaa, så här ser det ut på Serbiska landsbygden...
Och så här. Allting känns väldigt gammaldags


En ihoptryckt kyrka 

Jag trampar på söderut bland beiga åkerlappar och in i småbyar där husfärgen flagnat och vissa kåkar är igenbommade. Barn skriker och vinkar och äldre nickar. Ett oväder med åska och blixtar jagar in mig på en restaurang som är inredd i gammal kommunistisk anda; rött rött och lite vitt. Dukarna på borden är förvisso gröna... Men det är fint och trevligt och jag är ensam gäst i hela restaurangen och får bästa servis av den tandlösa, äldre servitören. Efter en brakmiddag med blandade ostar och korvar till förrätt, mix-sallad och cevapichi till varmrätt och några öl sätter jag mig återigen i sadeln för att ta mig till Apatin 20km bort. 


En läcker middag och riktigt bra service får jag på den krog som ensam gäst
Jag lyckades med lite tur få tag i ett boende hos en privatperson; lastbils-chauffören Micky på några och fyrtio och som visade sig vara en riktig storrökare. Efter en dusch och nya kläder satt jag och Micky uppe på hans terass och drack öl och åt pizza hela kvällen.  Språken som brukades var; tyska, svenska, serbiska, engelska, och spanska i en enda salig blandning och med en touch av kroppsspråk här och där. Det gick över förväntan. "Nixt problema" sa Micky om boende i Serbien när jag berättade om min ankomst och att jag först inte kunde hitta hotell eller camping. Han är patriot och menar att Serbien är världens bästa land att leva i. Billig öl, billig pizza - vad mer kan man begära? Att han gick långa perioder utan arbete var något helt annat. 


Morgonen därpå bjöd Micky på turkiskt kaffe och visade bästa vägarna genom Serbien medan han rökte som en borstbindare. Glad i hågen tog jag farväl och trampade sedan iväg i den riktning han skrivit ned. Jag kom ungefär 3 km, sedan lossnade hela vänstra pedal-axeln. Av kraften jag hade när jag trampade, började cykeln vobbla och kasta sig än hit än dit innan jag föll på sidan ned i gräset. Sådan tur var hade jag svängt över till cykelbanan 500meter innan. Jag slår i höger baksida från hälen upp till vaden ganska ordentligt och får mig några saftiga jack. Jag försöker skruva åt skruven som håller fast pedalaxeln men inser snart att den gått sönder.  


"Vad i helv..." Märkligt nog blir jag inte riktigt så upprörd utan tar lugnt upp cykeln och börjar leda den in mot Apatin och bort mot Mickys hus igen. Så klart går jag vilse men när jag hittat fram och förklarat problemet på alla språken samtidigt säger Micky: "Nixt problema". Och nog lyckas han få tag i en cykelverkstad på nätet i Sombor - staden där jag åt middag ensam dagen innan som kan ordna det hela. Vi åker dit och efter lite tjabb med cykelgubben -  som lovar ett men sedan säger något annat (nu visade sig Micky vara av det hårdare gardet så honom skulle cykelgubben låta bli att trixa med) är cykeln klar och som ny!!!Det blev byte av alla tre framkransar samt pedal-axlar, utom pedaler för ynka 300pix, Shimano t o m. Vilken fullträff! Micky guidar mig ut mot utkanten av staden, han i bil och jag efter på cykeln. Och där börjar nästa märkliga möte.



lördag 18 oktober 2014

Göteborg - Istanbul 5 Genom Ungern



Några kilometers trampande - och så är jag inne i Ungern, och här leder vägen bort från floden. Tillika blir skyltningen klart sämre och ibland undrar man faktiskt om det är en synskadad som satt upp skyltarna - inget illa menat. Men de pekar än hit, än dit och vid vissa korsningar är de helt sonika bara borta. På vägen mot Budapest träffar jag på Hans från Zürich som cyklat på en enhjuling hela vägen från Atlantkusten. Hjulet på cykeln har diametern som ett traktordäck och han visar skrapsåren på armbågen han fick efter en av sina vurpor. Men han är lika glad för det.
Och där var den - gränsövergången!

Den sista sträckan mot Budapest är ganska kämpig och bjuder på många uppförsbackar. Solen står högt och svetten rinner ned i ögonen på mig. Helt oväntat dyker några mörka moln upp och en häftig skur kyler ned både mig och asfalten. På turist-informationen i Budapest har de aldrig hört talas om Eurovelo 6 och har därför heller inga kartor att ge mig förutom en
Hans på sin enhjuling - från Atlanten...
karta över Ungern. 

Jag får förlita mig på min mobil-karta "Mapswithme", som jag rekommenderar alla, vänner som ovänner. Vägskyltningen genom Tyskland, Österrike Tjeckien och Slovakien var klanderfri. Men i Ungern är det som sagt annorlunda. Redan i utkanten av Budapest har jag tappat bort mig och får cykla efter kartan på mobilen.









En riktig lyxmåltid som jag unnade mig på en camping restaurang i staden Tata strax norr om Budapest
En av broarna mellan Buda och Pest

Ett par mil söder om Budapest hittar jag en camping på mobil-kartan. Det har börjat skymma och för att hinna dit innan mörkret måste jag verkligen sätta fart. Jag öppnar en vinflaska, tar ett par rejäla klunkar, sätter den i flaskhållaren och börjar sedan trampa för kung och fosterland. Vägen bär ut i skogen, förbi ett fängelse med höga murar och taggtråd och längre bort öppna, gula sädesfält. När jag slutligen kommer fram är campingen stäng och en stor kätting hänger för grinden som är två meter hög. Jag börjar ta av väskorna och gör mig beredd på att låsa fast cykeln i stängslet och  klättra över med hela bagaget. Men en far och dennes lille son dyker upp i mörkret inne på campingen och jag frågar om han har nycklar. Mannen drar då bara åt sidan grinden som såklart inte är fastlåst;"Hungarian trick" säger han. Jag äter baguetter, ost och salami och dricker upp det sista av vinet. Morgonen därpå upptäcker jag att låst fast cykeln i en lyktstolpe med ett getingbo i. Såklart råkar jag slå låset i stolpen varpå några ilskna getingar snabbt flyger ut ur ett litet hål och en av dem sticker mig i axeln. "Köszönöm!"(Tack!)

Som på många ställen i östra Europa hittar man oändliga fält av solrosor......

Liksom tranor.....

Efter getingsticket passar jag på att smita från "notan" i vanlig ordning och äter frukost vid vägrenen några km längre fram
När cykelled Eurovelo 6 leder ut på en grässlätt med bara hjulspår till väg träffar jag på Patrick Han är en 17-årig ungrare som är ute på en dagstur med cykeln och han pratar hela tiden. Ofta med sig själv och om vad han gör: "Now I'm gonna sitt on my bicycle, No! I gonna drink some water first. So, now I'm ready. I’ts good with water. Now I can start". 

17-åriga Patric med cykel på grässlätt med hjulspår i södra Ungern

Vi cyklar på ett mindre cykelspår längs Donau och då börjar min vänstra pedalen bete sig konstigt. Vi stannar till i skuggan av ett träd och Patric mekar med sin cykel vars bakhjul krånglar och jag mekar med min. Sedan fortsätter vi och jag kommer ungefär 500 meter innan hela pedal-armen lossnar. Patric är den undersökande typen och vänder och vrider på varje skruv och kikar på hur det kan ha suttit. Slutligen utbrister han ett " Ahaaaaaaa!!!" Det skulle hörts flera kilometer därifrån. Och det visar sig att han faktiskt hittat hur man skruvar på pedalen och med vilket verktyg - vilket jag själv missat. Vi hjälps åt och lyckas få fast allting igen. Patric följer mig ytterligare några mil under vilt resonerande med sig själv om, när och var han ska vända hem igen. Slutligen bestämmer han sig för att göra det. Vi tar farväl och jag hör honom resonera med sig själv vägen bort; hur långt tid kan det ta att komma hem, hur förväntas vädret bli, är det mycket trafik tro? När Patric lämnat mig blir det väldigt tyst runt omkring mig. Jag sitter på en bänk i en liten by och äter lite bröd och ost och njuter av tystnaden. Sedan cyklar jag vidare till Baja i södra Ungern där jag sover på en camping och passar på att bada i floden.


En sorglig men vanlig syn längs vägarna i Europa


På camping i Baja i södra Ungern, tältet uppslaget och bad i floden väntar. Sedan middag och ett glas rödtjut
Jag tar mig ett kvällsdopp i floden som faktiskt är en liten biflod till Donau och heter Sugovica

fredag 17 oktober 2014

Göteborg - Istanbul 4 Genom Wien till Bratislava



Dagen därpå ska jag försöka ta mig hela vägen upp till Wien och jag börjar cykla så fort jag fått ned tältet, ätit frukost och druckit kaffe. Det är 18 mil till Österrikes huvudstad så det gäller att hålla tempot. 


Eurovelo 6 där den ringlar sig fram genom Österrikes kuperade landskap

Men jag kommer ingen vart. Jag gör stopp för att ladda telefonen på ett litet flodcafé, äter en god gulashsoppa och dricker en öl. Längre fram stannar jag till igen och går in och handlar på Lidl, stannar sedan åter för att ta kort, dricka kaffe och ta en glass. Nää, nu fasen gäller det att göra några mil....


Svårt att låta bli...






















Några dagscyklister som pausat på vägen under dagen

Jättelika/långa flodbåtar trafikerar Donau med flagg från flera olika Europeiska länder

På eftermiddagen stöter jag på ihop med norrmanen, Arne, som jag cyklat om några gånger men som pga alla mina stopp hunnit ikapp mig. Arne har en cykelkärra som han drar på och det sinkar takten något. Men jag är ganska pratsugen av mig efter alla dagar ensam på cykeln så saktar jag av och håller hans takt. Vi gör sällskap och tar sedan in på ett enkelt härbärge i Tunll ungefär 35 km utanför Wien. Efter en dusch och en öl på rummet cyklar vi in till centrum för att äta och kolla fotboll. Det är ju VM. Kocken måste dock ha haft för mycket pommes frites över för jag fick ett helt berg, lagom för ett fotbollslag, till hamburgaren. Men det visade sig snart att potatisen till Arnes stek var i samma omfattning. 


Arne med cykelkärra strax efter att vi träffats

En lägre variant av cykel

Ännu en modell som man kan träffa på

Dagen därpå skiljs jag och Arne åt i Wien där han ska stanna några dagar och jag cyklar vidare mot Bratislava. Så fort jag lämnat huvudstaden kommer regnet och jag får kasta mig in under ett träd för att ta skydd för de värsta skurarna. Det blir sedan en ganska tråkig cykling i blåst och småregn uppe på en vall som varar i flera mil. Men när jag kommer till Slovakien och Bratislava spricker det upp, något. Bratislava är en fantastiskt vacker och gammal stad med små medeltida gränder, kullerstensgator och färggranna hus som ser ut som gräddfyllda bakelser.


 Jag hittade ett billigt och spartanskt studentrum som hyrdes ut under sommaren (det fanns inte ens dasspapper)  och gick mot kvällningen in till centrum där jag fick se Argentina åka på pisk i slutminutrarna mot Tyskland i VM-finalen. De spanska tjejerna som satt i baren jublade högt. VM 2014 var över. 




Pittoresk medeltida stad

Gatubild - Bratislava

En riktigt 'spicy' soppa fick delvis avsluta min visit i Bratislava