lördag 15 november 2014

Göteborg - Istanbul 8 Rumäniens fattiga söder



Vi har givit oss av tidigt och följer den slingrande floden som slingrar sig upp och ned genom det rumänska landskapet. Med sina grönskande skogar och böljande landskap är det den tveklöst vackraste delen av Eurovelo 6. Men så mycket skyltning kan man inte prata om. Vi följer bara floden. 

De två första dagarna hade vi vacker vy och vackert väder


Någon rumänsk känd person tydligen...
De sista 12 km mot Calafat är slitsamma då vi trängs med lastbilar, bilar, bussar, motorcyklar och en och annan häst och vagn på en väg som är usel och ser ut som ett ojämnt lapptäcke. Vi kommer fram innan det hotande regnet faller, men det faller aldrig. Där hittar vi logi hos en dam med en vilt skällande hund i huset. Hund stackarn är såklart bara rädd och försöker bevaka sitt territorium på bästa sätt. Dagen därpå bjuder på regn och vi tar oss genom fattiga byar vid sidan av Donau men utan att se den. Södra delen av Rumänien är den fattigaste delen av landet och det är här man ser flest transportmedel med häst och vagn, kvinnor i sjal på bänkar längs med vägkanten, äldre män i kepsar, små barn i smutsiga kläder och oborstade hundar som driver löst omkring. Det erinrar om 1800-talets Sverige. Men alla är vänliga, ler och nickar. 


Vackert och varm, och en hel del uppför



Floden löper många kilometer längre bort ut i Svarta havet


Mäktiga Donau på sin väg genom lanskapet

En vanlig syn i södra Rumänien

Proviant påfyllning i någon by i Rumänien

Två tanter på bänk längs med by-gatan

En vanlig by-vy i södra Rumänien
Jag frågar Ovidiu hur man hälsar och han säger "Buna ziua". Jag säger det till en äldre man när jag cyklar förbi och han nickar och ler. Just när jag ska stänga munnen och le tillbaka bränner det till i vänstra mungipan och jag spottar instinktivt flera gånger. Såklart har en geting eller ett bi eller något annan insekt klämts till i mungipan och förvarat sig på bästa sätt. Det bränner ordentligt. Jag håller tyst och nickar bara hädanefter till människorna jag passerar.  Munnen är och förblir stängd. 


Försäljning av gårdens grödor längs landsvägen. Och Oviedo lite före....

Barnen ropar "Hola", "Hallo" eller något som jag inte förstår. Män och kvinnor nickar och vinkar när vi cyklar förbi. Vid ett tillfälle passerar vi två unga pojkar och de ropar något åt Ovidiu som cyklar först. Sedan ser jag en av dem slänga iväg ett äpple efter Oviedo som han haft i handen. Jag passerar just som han gör det och skriker:"HEEEYYYY!" åt ungen. När vi senare pausar berättar jag vad som hände. Ovidiu säger att ungen hade ropat "fuck off" åt honom på rumänska. Och tydligen var det det som en del av ungarna skrek efter oss längs vägen. Enligt Ovidiu bottnade det i en slags avund mot "rika" främlingar som kommer och trampar sig genom deras land. Och där gick min romantiska bild av glada, gulliga, oskyldiga rumänska barn i kras. I byn/staden Bechet hittar vi ett härligt litet hostel med swimming pool och spansk talande personal, så även jag fick göra mig förstådd:) 


I ett fint och rent lrum på ett kanon-hostel!


Efter jobbig cykling måste man få släppa fram barna-sinnet.

En nedlagt fabrik på väg mot Rumäniens sista stad för vår del - Giurgiu


Åsne-driven vagn var något nytt

Nära gränsen till Bulgarien


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar