Vi har givit oss av tidigt och följer
den slingrande floden som slingrar sig upp och ned genom det rumänska
landskapet. Med sina grönskande skogar och böljande landskap är det den tveklöst vackraste delen av Eurovelo 6. Men så mycket skyltning kan man inte
prata om. Vi följer bara floden.
|
De två första dagarna hade vi vacker vy och vackert väder |
|
Någon rumänsk känd person tydligen... |
De sista 12 km mot Calafat är slitsamma då vi
trängs med lastbilar, bilar, bussar, motorcyklar och en och annan häst och vagn
på en väg som är usel och ser ut som ett ojämnt lapptäcke. Vi kommer fram innan
det hotande regnet faller, men det faller aldrig. Där hittar vi logi hos en dam med
en vilt skällande hund i huset. Hund stackarn är såklart bara rädd och försöker
bevaka sitt territorium på bästa sätt. Dagen därpå bjuder på regn och vi tar
oss genom fattiga byar vid sidan av Donau men utan att se den. Södra delen av
Rumänien är den fattigaste delen av landet och det är här man ser flest
transportmedel med häst och vagn, kvinnor i sjal på bänkar längs med vägkanten, äldre män i kepsar, små barn i smutsiga
kläder och oborstade hundar som driver löst omkring. Det erinrar om 1800-talets Sverige. Men alla är vänliga, ler och nickar.
|
Vackert och varm, och en hel del uppför |
|
Floden löper många kilometer längre bort ut i Svarta havet |
|
Mäktiga Donau på sin väg genom lanskapet |
|
En vanlig syn i södra Rumänien
|
|
Proviant påfyllning i någon by i Rumänien |
|
Två tanter på bänk längs med by-gatan |
|
En vanlig by-vy i södra Rumänien |
Jag frågar Ovidiu hur man
hälsar och han säger "Buna ziua". Jag säger det till en äldre man när jag
cyklar förbi och han nickar och ler. Just när jag ska stänga munnen och le
tillbaka bränner det till i vänstra mungipan och jag spottar instinktivt flera
gånger. Såklart har en geting eller ett bi eller något annan insekt klämts till
i mungipan och förvarat sig på bästa sätt. Det bränner ordentligt. Jag
håller tyst och nickar bara hädanefter till människorna jag passerar. Munnen är och förblir stängd.
|
Försäljning av gårdens grödor längs landsvägen. Och Oviedo lite före.... |
Barnen
ropar "Hola", "Hallo" eller något som jag inte
förstår. Män och kvinnor nickar och vinkar när vi cyklar förbi. Vid ett
tillfälle passerar vi två unga pojkar och de ropar något åt Ovidiu som cyklar
först. Sedan ser jag en av dem slänga iväg ett äpple efter Oviedo som han haft i
handen. Jag passerar just som han gör det och skriker:"HEEEYYYY!" åt ungen. När vi senare pausar berättar jag vad som hände. Ovidiu säger att ungen hade ropat "fuck off" åt honom på rumänska. Och tydligen var det det som en del av ungarna skrek efter oss längs vägen. Enligt Ovidiu bottnade det i en slags avund mot "rika" främlingar som kommer och trampar sig genom deras land. Och där gick min romantiska bild av glada, gulliga, oskyldiga
rumänska barn i kras. I byn/staden Bechet hittar vi ett härligt litet hostel med swimming pool och spansk talande personal, så även jag fick göra mig förstådd:)
|
I ett fint och rent lrum på ett kanon-hostel! |
|
Efter jobbig cykling måste man få släppa fram barna-sinnet.
|
|
En nedlagt fabrik på väg mot Rumäniens sista stad för vår del - Giurgiu |
|
Åsne-driven vagn var något nytt
|
|
Nära gränsen till Bulgarien |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar