Jag dricker kaffe och äter en fralla
till frukost på en bensinmack någon mil innan Dresden. Det är måndag och
personalen är grinig. Dresden är den gamla kulturstaden som de allierade
bombade sönder med frenesi i slutet av andra världskriget. Men de gamla
byggnaderna i "Alter-stadh" har man restaurerat och staden börjar
återigen få tillbaka sin gamla prakt.
|
Dresden - efter de allierades bombningar |
|
Dresden i dag |
Jag cyklar lite planlöst omkring bland
gatorna och plåtar byggnader men styr sedan söderut igen. Tanken är att hinna
över gränsen till Tjeckien innan skymningen faller. Hela Tyskland har varit
platt som en pannkaka men söder om Dresden blir landskapet mer böljande. Vissa
uppförsbackar har en kraftig lutning och hastighetsmätaren pendlar mellan 6-7km
i timmen, dvs raskt gångtempo.
|
Jag är inte ensam på väg mot Tjeckien |
Slutligen når jag så gränsen som är obemannad.
De igenbommade butikerna med dammiga skyltar om billig sprit och cigaretter
vittnar om en svunnen välstånd då bilköerna ringlade långa från Tyskland för att
köpa billiga varor.
|
Över gränsen - som är skrämmande öde |
Jag hittar till sist ett hotell(?) vid en camping i staden
Osek där rummet inte kostar mer än 13€. Jag tror jag hört fel och säger
"30 €?, "Nää, 13" upprepar han. Prisläget är ett annat i
Tjeckien, sedan var det kanske inte Sheraton-standard, men det var rent och
städat med badrum, tv, kylskåp och vattenkokare.
|
Regnet öser ned över Pilsen
|
Pilsnen är en vacker stad, tyvärr kom
jag dit när himlen öppnade sig och ett skyfall vräkte ned över staden.
Människor stod hoptryckta under utstickande tak i skydd för regnet.
Jag tog in
på Hotell Central i kärnan av Pilsen och torkade kläder och mig själv och åt
gulasch soppa med Tjeckiens märkliga potatis till.
Från
|
Gulash med mycket märklig potatis |
Pilsen cyklade jag mot
gränsen till Tyskland. Landskapet var böljande med långa, sega backar och
vädret skiftade mellan att vara molnigt och ge små s skurar av lätt regn. Jag
når fram till gränsen efter en jobbig dags cykling och tar in på ett litet
tjeckiskt pensionat vars ägare har stora, gråa mustascher och ser ut att vara
hämtat ur en serietidning.
|
Reklam för vad då? |
|
Humle i långa rader längs vägarna |
Dagen därpå når jag så universitets staden Passau
som är starten för Donauweg 6, eller Eurovelo 6 som den också heter, och som leder hela vägen bort till svarta havet.
Jag stannar över natten i Passau och sover på något slags cykelpensionat där
jag är tycks vara helt ensam. För att slippa sitta ensam på rummet går jag ut
och äter på en italiensk restaurang, och får ett utsökt vin till pastan.
Kvällen avslutar jag på en Irländsk pub där jag samtalar med en tysk äldre
herre på engelska/tyska och ibland förstår vi varandra. Dagen därpå har det
klarnat upp och jag cyklar omkring lite planlöst och tar bilder på flera vackra
hus och gator innan jag så trampar iväg längs Donau på eurovelo 6 mot Wien.
|
Universitetsstaden Passau längs Donaus strand |
|
Passau är en vacker medeltida stad |
Vägen och landskapet är fantastiskt vackert. Donau slingrar sig som en jättelik
orm fram mellan kullarna och det är fantastiskt vackert med de gröna bergen som
höjer sig längs med sidorna. Längs hela Donau ser jag människor som slagit
läger med bil och tält och fiskar. Det är skönt att få cykla på platt mark och
slippa alla backar. Jag hinner cykla 14 mil denna första dag innan ett
monster-oväder stoppar mig vid halvtio-tiden på kvällen. Precis när jag fått
upp tältet och in med alla cykelväskor börjar det smattra mot tältduken. Det regnar häftigt, åskar och blixtrar och jag sitter i ingången till
till förtältet och kokar färska spenat och ricotta-fylld pasta och
dricker rödvin. Sedan sover jag som en klubbad oxe hela natten
igenom.
|
Gata i Passau |
|
På väg mot Eurowelo 6 som löper till vänster om Donau |
|
Så här kan det se ut och det är då man börjar fundera på tältplats |
|
Vägen längs Donau
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar